Rest In Peace

Rest in Peace Volentano! <3
Volentan fick akut lämna världen igår då han blev rädd för en DHL lastbil, skenade och bröt benet. Fick därför avlivas då ägaren med sorg insåg att han kommer bara få lida och inte springa under en lång och jobbig läkningsprocess. Volentano som älskar att springa.... Men nu får han springa på de grönare ängarna... Rest in Peace my friend... <3

Crying like a baby...

Usch... Gråter över alla fina minnen, din personlighet, du och alla dina bus när jag nu sitter och kollar på dina bilder. Saknar dig enormt <3 På fredag är det min födelsedag och även natten mellan torsdag och fredag 7 månader sedan du dog... Saknar dig, önskar du vore här hos mig och förevigt tacksam för att det var du som gav mig 3 år av 100% lycka...<3 Lägger upp en mysbild som får mig att vilja krama om dig igen varje gång jag ser den... <3
 

Halvår av saknad

En saknad har inget bäst före datum <3
Saknar dig grymt min älskade vän och hoppas du saknar mig också. Ett halvår har gått sedan vi skildes åt...
Det är tack vare och för dig jag är där jag är... Tacksam till tusen och du finns alltid i mitt hjärta <3
 

COUP DE GRACE

 

 

Coup de Grace, Coupen, har nu somnat in. Ägaren valde att låta henne sova för hon mådde inget bra och var brunstig hela tiden. Slutet kom då hon tagit in sig till hingsten och sparkat honom så illa att han var uppsvälld och sårig på hela kroppen, då främst på benen och bringan. Vila i frid lilla tjejen. Blott 6 år gammal fick du fortsätta springa på trapalandas gröna ängar... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Älskade vän <3

5 månader har gått...
Usch vad tiden går fort! 5 månader har gått sedan du lämnade mig och jag saknar dig fortfarande lika mycket om inte mer. Du var speciell, du var mitt allt, du var den perfekta för mig, du var min själsfrände <3
Hoppas du har det bra där du nu är och saknar mig lika mycket och väntar på mig. Jag ska komma till dig.... men inte idag, inte imorgon utan när det är dax för mig, när jag levt mitt liv så lycklig jag kan utan dig. Jag fick saker tillbaka i livet med dig som jag aldrig trodde jag skulle få, jag fick känna saker jag aldrig trodde jag skulle känna och du gav mig allt jag någonsin önskade... Saknar dig, älskar dig och tänker på dig <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Norm Pio <3

In Memorial for everyone...

Du var speciell, det såg jag redan vid första anblicken utav dig. Men inte visste jag att du skulle bli allt, du skulle bli mitt livs kärlek, mitt hopp, min tro, min styrka & min glädje. Allt jag visste var att det måste bli du <3
Pio var en nordsvensk travare född 1992 och 2009 som 17 år gammal träffade jag honom och föll för det envisa men ändå godhjärtade i honom. Klart att han skulle med hem! Jag var normalt en tjej som red på ridskola och tränade mycket och målet var att tävla och återigen tävla i högre klasser. Men så skaffade jaf Norm Pio, travaren som ändrade på allt. Jag fick hem honom efter 1 veckas ridning hos hans ägare och insåg snabbt att lilla hjärtat inte var så mycket tränad i någonting. Han var en liten skogsmulle med mycket energi och var i god form så jag började skola honom lite smått för skojs skull jäklar vad jag fick kämpa och slita. Han var den typen som älskade fart och fläkt annars kunde han lika gärna stå stilla, han tyckte också att om jag verkligen ville något så fick jag arbeta mig till det. Vi gick från att inte kunna hoppa till hoppa 1 m, inte kunna gå i form eller galoppera till att gå LC/LB och till att försöka rusa vid tömkörning och het vid longering till att gå lugn och sansad. Jag lärde honom också en hel del tricks som stegra, buga osv... Vi tränade lite western och han blev en fena på barrel race. Han gav mig så mycket och inte trodde jag att jag skulle hitta den rätta men det gjorde jag i en gammal tjock sötnos till travare. Han gav mig så mycket att jag inte kan sätta ord på det. 7 juli 2012 vid 20 års ålder och hur pigg som helst gick han tyvärr bort och springer vidare på trapalandas gröna ängar och i mitt hjärta. Han råkade ut för en hjärnblödning och gick inte att rädda men han gav mig så mycket och det kommer jag bära med mig. Han gav mig ny syn och mitt mål är inte längre att tävla utan att hjälpa hästar. Jag vill omskola, träna och finna lyckan bland alla hästar och då främst travare och tunga arbetshästar. Jag vill jobba med ''problem''hästar och finna lyckan i att se de smmå förändringarna som sker. För det är de små sakerna som gör mig lycklig....
 
Vila i frid min kära <3

RSS 2.0