Dressyrträning för Helen

Hur beskriver jag helgen?

Kortast är väl tårar av lycka och massor av kämparglöd. Vi har haft Helen här som kommer några få gånger per år och håller dressyrträning. Dagarna innan har det varit lite motigt av olika saker, bland annat en avramling på torsdagens hoppning, annan historia och skrev inget då jag sov bort smärtan lite. Men åter till passen så lördagens visste jag knappt vad jag skulle klara av med mina blåmärken, min stelhet och så mör som jag var i kroppen. 
Lördagen tränade vi mycket på volt och mycket i vänster där Ina gärna petar ut högerbogen och försöker smita undan det jobbiga. Fick verkligen jobba loss men känslan i slutet då det sitter. Verkligen känslan att rida sin häst i den där formen man eftersträvar. Det var en underbar känsla och Helen lyckades få upp min motivation och kämparglöd när hon trollade fram sina ord så vi bara flöt fram. Söndagen sen spenderades med en fortsättning av att hålla henne inom ramen med mer kämpande i vänstervarv där hon är svagare och vill sticka ut. Denna gång började vi gå ut mer på raka spår och även rida in i övergångarna på medellinjen för att inte tappa och sväva ut åt något håll, hålla oss i mitten på tunneln utan att slå i väggarna som Helen sa. Ina var lite kämpig i början men sen kom den där känslan igen. Guldstjärnor till den hästen denna helg. 
Fick även mycket beröm av Helen som ville jag skulle bära med mig att jag hade en stadig balanserad sits och jag hade väldigt bra känsla i min ridning som jag har stor nytta av på vilken häst jag än rider. Precis sådana saker som stärker en när man själv ibland tvivlar. Helt underbar känsla.
Även fick höra att våra mål är inte så långt bort som vi tror och det är jag också glad över. 


Universums alla guldstjärnor

Rubriken talar för hur dressyrpasset var.

Idag var dagen efter alla dagar jag känt vi stått still, dagen då vi fick loss allt det där som vi fastnat på. Vi fick verkligen den bakbensaktivitet vi sökte och en häst, som i övergångarna behöll det där suget och den där formen. Idag var hon värd alla universums guldstjärnor man kan hitta och jag hade det största leendet, tur öronen sitter ivägen så inte mungiporna hamnat utanför ansiktet. Vi hade ett kanonpass och vi fick den där känslan som vi vill ha alla dagar, det där moment som vi strävar efter. Nu är vi grymt taggade på Norrköping och se om vi kan klå våra 57% i LC eller om vi åtminstånde håller oss kvar där.


Resultat av Paynjump

Vi gick in med inställningen ha kul och bra flyt. Vi gick in utan stopp, det tar sig och är lika förvånad varje gång att hon inte stannar, som hon gjort innan även vid övertalning. Men nu funkar min övertalning.

Vi satte en nolla i 70cm idag igen och fick åter ett nedslag i 80cm då jag tog tillbaka henne lite för mycket på hindret. Sen samma hinder som sist med samma läskiga utfyllnader flög vi hej vilt på då hon inte var säker på om det var för läskigt för att hoppa, men nöjd är jag ändå med lilla Ina. Vi tar oss runt och hon kämpar sitt bästa. Någon dag kommer den där nollan i 80cm också.


Filmen är från förra gången.


RSS 2.0